Lilla tjejen åker ensam upp i knappliften idag.

Här kommer hon åkande själv, med pappa bakom som stoppar henne ibland.

Mega stolt pappa idag!

Idag bestämde vi att det var dags för Leonie att få testa att åka lift och köra ner i backen själv. Hon är totalt orädd och fixar de flesta situationer utan bekymmer. Mindre bra går det för hennes mamma som idag fick totalt hjärnsläpp!

Vid första åket så stod jag längst ner i liften och hjälpte henne att komma på liften och komma iväg. Raffa åkte då ett par ”knappar” längre upp och stod redo att ta emot henne när hon kom upp. Det gick superbra och så snart de var uppe svischade de ner i rasande fart. Så fort att Raffa nästan fick problem med att stoppa henne, och jag stod redo längst ner för att ta emot henne.

Leonie var så nöjd när hon kom ner. Hon gjorde high five till mig och bad sedan att få åka en gång till. Där var i detta ögonblick som jag tappade det fullständigt. Kontakten till min hjärna var visst urdragen….

Stoltaste mamma i världen hjälper Leonie fram till liften och får i väg henne upp i backen. Samtidigt som jag vänder mig om för att gå tillbaka ser jag Raffa stå en bit bak i liftkön… Min lilla tjej var med andra ord på väg upp i backen helt själv, utan att någon skulle hjälpa henne av!

Jag börjar i panik att springa upp för backen. Jagande efter min lilla tjej som stolt åker upp mot toppen. Efter halva backen är jag helt slut och klarar inte en meter till. Ingen har ännu märkt mitt problem, mer än Raffa, för annars antar jag att man hade stannat liften. Slutligen ser en mamma vad som händer och hon lyckas ropa jättehögt till en som redan är upp att hon ska ta emot Leonie. Jag är så flåsig så jag kan knappt säga mitt namn. Leonie får hjälp att hoppa av och de är snälla nog att vänta med henne tills Raffa kommer och kan åka med henne ner.

Jag kan lova att jag var riktigt nervös en stund där. Känslan att hon åker iväg uppåt och ingen som hjälper henne, samtidigt som jag inte klarar att ta ett steg till. Hemsk känsla!

Kram från en mamma som kände sig ganska värdelös idag!

Kolla in mössan! I LOVE IT. Det var kärlek från första sekund när jag såg den i affären.

Solbrillor från Dolce & Gabbana, och dessa kostade mer än 30 kr! Skyddar dock lite bättre i solen.

Idag har vi bland annat ägnat oss åt att åka hundspann. Raffa fick stanna kvar medans vi tjejer åkte i väg, allt för att få lite bra bilder Tjejen som ansvarade för dessa hundar var så trevlig och berättade massor om hundarna under vår färd. Jag var rädd att det var lite jobbigt för dem att dra oss, men hon förklarade att denna ras ( kan den hetat Husky?) älskar att springa. De blir väldigt rastlösa om de inte får röra på sig massor och de gillar inte ens att ta paus för att hämta upp nya resenärer. Hon hade tagit hand om en hund som bott ett år i lägenhet i Stockholm, och den var på gränsen till galen sa hon.

Idag har vi haft klarblå himmel och strålande sol, vilket har gjort att alla kom hem med röda, friska kinder. Nu är vi insmorda och de små sover redan gått i sina sängar. Själv ska jag fixa till ytterligare några bilder för att visa er och även skriva om en annan sak som hände oss idag. Jag kan lova att jag har haft hjärtat i halsgropen idag…..

Skål på dig olle.

När du har så där mycket sylt runt munnen får du bara en puss på kinden!

Olle torkar sig snabbt runt munnen och får pussen där istället!

Leonie har en ganska trygg tillvaro därhemma, omringad av tre killar som är nästan lika gamla som henne. Nils, Olle och Rasmus kommer förhoppningsvis ta väl hand om henne i framtiden. Fram tills idag har Nils varit favoriten. Han bor närmast och de leker väldigt ofta tillsammans. Nu när vi är på resa med Olle så börjar visst känslorna att vackla lite. I förrgår när Olle sa att han tyckte om Leonie, svarade hon med att hon minsann är kär i Nils, men som ni ser ovan så har Olle lyckats charma henne ordentligt!

Det roliga är att när de satt och pussades i kväll, samtidigt som de åt pannkakor, så säger Leonie till Olle att han måste torka munnen först! Vem vill pussa en kille som är nergrisad med sylt?

Nu sover de små liven och jag förstår dem. De har åkt massor av skidor och även simmat idag så de är nog rejält trötta. Leonie har redan träningsvärk i sina ben, men fattar inte helt vad det är. Hon trippar på tå här hemma och undrar varför hon har så ont i sina ben

Fantastiskt vackert vid Tandådalen idag.

Jag har precis landat i soffan efter förmiddagen i Tandådalen, och en eftermiddag på simhallen. Hela min kropp värker och efter en super smarrig middag nu är jag så trött. Strax ska alla barn i säng och sedan gäller det att hålla sig vaken till 21.00 när de härliga, men desperata fruarna börjar.

Jag återkommer under kvällen med fler bilder från dagen och lite rapport om hur BRA mina tjejer är i backen

Trött tjej som passar på att vila medan vi grillar korv i backen!

På väg upp till toppen. Leonie älskade att vara uppe i molnen.

Två tjejer som spexar med pappas solbrillor. Kaxiga som få efter att ha åkt en brant vuxenbacke.

Idag har jag konstaterat att någon Anja Pärsson är jag inte.  Hennes muskulösa lår är raka motsatsen till mina klena lår som får mjölksyra av att bara böja mig ner och knäppa på bjäxorna. Idag valde vi att ta stolliften upp på toppen och när vi sedan skulle ner behövde tjejerna ordentligt med hjälp. Efter att ha stått böjd och haft Emilia mellan mina ben och bromsat hela vägen var det nära att vi tvingades ringa in en skoterambulans. Mina lår skakade. Idag har jag dock stått på benen hela dagen, men i samma ögonblick som vi öppnade dörren till vår stuga rasade jag ihop. Jag blev liggande på hallgolvet och stönade högt när barnen satte sig på mig och gav massage.

Nog om mig. Våra tjejer är GRYMMA och jag är stoltare än stoltast. Leonie är precis så som jag hade förväntat mig. Hon vill så högt upp som möjligt och sen ner så fort som möjligt. Raffa åker med henne i ett sele, och gud nåde honom om han stannar för att ta en puas. – Kör pappa, kör. FORT!!

Emilia lär sig mer och mer och hon älskar att åka skidor. Idag när vi stannade för att grilla, ville hon och Ella åka själva i en mindre backe. Hon åkte då helt själv upp i knappliften och körde sedan ner utan att ha mamma och pappa med sig. Ni kan ju tänka er hur stolt hon var när hon kom ner och hade varit iväg ensam med en kompis. När hon kom ner kramades hon av en gråtande mamma som var så stolt, och som dessutom för första gången fått känna på hur det är att släppa i väg sitt barn på egen hand där det skulle kunna hända något. Jag var skitnervös samtidigt som jag var så stolt när jag såg henne åka iväg.

Nu ska snart alla barn i säng och jag räknar med att de somnar gott ganska så snabbt. Själv har jag bäljat i mig tre koppar kaffe för att orka vara vekan till 21.00 när de nya Hollywoodfruarna börjar!

Kram Åsa

Att lägga upp detta klipp på bloggen kan man verkligen kalla att bjuda på sig själv! Det var visserligen 7 år sedan jag stod på ett par skidor sist, men att det ska bli så illa att jag ramlar i rullbandet till småbarnen var väl lite att ta i! Att jag dessutom inte tar mig upp utan hjälp är ju nästan ännu värre

Mina tjejer var desto duktigare, och jag är mega stolt över dem! Emilia var lite försiktig vid första backen, men sen har hon åkt non stop hela dagen. Leonie har haft ett leende från öra till öra hela dagen. Det första hon sa när hon fick på sig skidorna och jag skulle hjälpa henne i backen var: – Mamma, detta lär jag mig själv! Flytta dig. Jag håller bara armarna rakt ut så får jag balansen! De gånger hon ramlade så asgarvade hon ville upp igen.

Nu sover alla barn i huset och vi vuxna sitter som död sillar i soffan. Undrar hur min kropp ska må i morgon när vi vaknar? Mina fötter var riktigt ovana att gå i pjäxor och det var så ljuvligt skönt att få på sig de vanliga skorna framåt eftermiddagen. Jag ska snart göra mina tjejer sällskap i sovrummet. Ladda för ytterligare en dag i backen!

Kram till Er alla

Karin och Björn, våra grannar som vi reser med.

Oj så härligt vi har det! Bilderna är tagna rakt utanför vårt hus, som ligger strax utanför Hundfjället. Vi satt ute och njöt solen när vi kom fram och  det kändes som om man fick färg direkt. Vem vet, jag kanske är lika brun som man är efter Thailand när jag kommer hem

På eftermiddagen var vi och fixade med alla skidor och stavar. Vi åker så sällan skidor så vi väljer att hyra utrustning. Tjejerna sken som små solar när de fick på sig pjäxor för första gången. Jag lyckades även hitta ytterligare en mössa som jag inte kunde låta bli att köpa. Den är helt underbar, och ni ska få se den i morgon!

Nu väntar andra chansen och till det mängder av chips!

Ögonen skyddas av  Dior. Extra bra kvalitet från Thailand, ca 30 kr

Måste ju visa också att jag inte är gråhårig längre! Min frisör menade också att jag aldrig varit gråhårig heller. Hon ansåg att jag nog fått en lite för tidig 40 års kris:)

Blev alla fall väldigt nöjd med den nya färgen som blev vårigt ljus. Min frisör Ulrika är grymt bra och hon har nu lagt in färger som kan varieras efter säsong. Jag har en blandning av ljus och guld/bruna toner. Nu på vår och under sommaren gör hon extra mycket av de ljusa slingorna, och när hösten kommer blir det fler av de bruna. Perfekt!

Vi har nyss passerat Selma Lagerlöfs SPA och kör snart förbi ”Svennisland” det vill säga Torsby

// Åsa

Medan de flesta av Er fortfarande låg och sov gott i Era sängar, innan solen ens börjat sin färd upp, lämnade vi Billdal. Vår bil är fullastad och jag tror inte att det hade gått att få in en vante till. Det var första gången jag packade för en vintersemester med barn, så det ska bli skoj att se hur jag har lyckats! Ni som läst min blogg länge har nog fått med Er att jag inte är världsmästare på att packa! Åker man till Thailand så kan man alltid köpa nytt om man glömt något, men det blir lite dyrare om jag ska tvingas kompletera denna gång! Redan efter 15 minuters bilväg insåg jag att jag inte hade packat ner mina pjäxor, men som tur är har jag en man som har lite mer hjärna än mig, så de står visst bak i bilen

Vi har just tagit en matpaus på ett Rasta ställe och jag förbannar mig själv som gör sånt. Maten har ALDRIG varit bra och den kommer ALDRIG till att bli det heller. Det är ett tragiskt rån att handla lunch på Rasta!  Nu far vi vidare genom Karlstad som visar sig från sin bästa sida. Det är – 20 grader ute och solen skiner för fullt.

Önskar Er alla en härlig lördag! Hoppas solen skiner över just DIG!

Det kan knappast bli godare än så här. Nu var det tyvärr inte jag som drack flaskan med Moet, utan den stod och såg snygg och god ut i deras kylda buffè. Ett glas bubblor som fördrink tog jag…
Göteborg centrum kl 21.15 en torsdagskväll.

Åsa mitt i smeten!

Ja, det är lite dött här på bloggen nu i dagarna men jag har varit på riktigt tråkigt humör och inte alls vetat vad jag ska skriva. Har övervägt att stänga den helt faktiskt, men så kommer det något som helt plötsligt får mig att vilja skriva igen. Jag får väl bara acceptera att jag inte är på topp just nu och det är åter igen mängder av frågor som snurrar runt i min hjärna.

I kväll fick jag alla fall en stund av ren njutning. Raffa och jag var på ett jobb möte som vi hade förlagt till en av mina favoritkrogar i stan, nämligen Fiskekrogen. Det var jättelänge sedan jag var där sist, och jag njöt för fullt av att få sätta mig i deras bar och smutta på ett glas bubblor i väntan på vår gäst. Vi valde att äta deras Skaldjursbuffè och det var som vanlig jättegott.

Möten är bland det bästa jag vet! Varje gång får jag ny energi och blir åter väldigt taggad. Nu finns nya härliga idèer i huvudet och jag har även kommit på vad det är som gör mig så hängig! Jag saknar pepping och sparkar i rumpan på jobbet. Jag behöver utmaning och någon som driver upp mig. När man sitter där för sig själv och inte har någon att bolla ideer med blir det lätt att man slutligen ligger under matten. Killen vi hade möte med idag har mer energi än någon annan och han smittade av sig på mig. Jag behöver en som honom som sitter nära mig och sprutar ideèr!

Idag gjorde jag klart med en kvinna som börjar praktisera hos oss den 6 april. Målsättningen är en fast anställning från hösten. Jag hoppas att hon ska kunna ge mig det drivet och den energin som jag saknar. Under mina intervjuer med folk har jag sagt att jag inte lägger någon värdering i hur deras utbildning ser ut. Jag vill jobba med någon som vill ta mitt jobb! När jag har sagt den meningen har jag tittat den jag intervjuat i ögonen för att se deras reaktion. En del har har nickat och en del har tittat konstigt på mig. Den kvinnan som börjar hos oss i april, hennes ögon blixtrade till när jag sa så. Jag såg i hela henne att den meningen gav henne ett mål! I LIKE!

Nu är det dags för sängen för min del. Jag har en lång dag i morgon och bland annat så ska mina första gråa hårstrån åter bli blonda Önskar Er alla en god natts sömn.