Jag har aldrig varit bra på att leva för dagen och fånga nuet, och är det inte idag heller. Idag hoppas vi genast till i morgon….

I morgon förstår ni kommer jag vakna till att två vackra barn står vid min sida och klappar mig på kinden. – God morgon mamma, frukosten är klar. Så snart jag har ätit äggröra, stekt bacon, smoothie och druckit en smoothie, tar jag en skön dusch och piggnar till ordentligt. Tjejerna är redan klara och de är så fina med lockar i sitt hår och rosor på kinderna. De har varsin välstruken klänning på sig, och deras leende räcker upp till öronen. De frågar mig vänligt om det är ok om de storstädar sina rum idag, och jag svarar vänligt är det får de så gärna göra.

Mitt i städningen blir de lite sugna på något och ber om varsitt äpple. De påpekar för mig att äpple är nyttigt och det mår magen bra av. När städningen är avklarad går de tillsammans, hand i hand och plockar en bukett med blommor som de ger till mig. De tycker att jag förtjänar det eftersom jag är den bästa mamman man kan ha.

Vi leker tillsammans och mina barn är så lyckliga. De pratar lugnt och fint om hur bra de har det, och hur skoj det är att sitta och måla fina teckningar. Teckningar som vi tillsammans sätter i ram och hänger upp på en krok på vår vägg.

Magarna börjar kurra igen och mina tjejer ber mig vänligt att laga lunch. Det spelar inte så stor roll vad jag lagar, för de älskar all min mat. Ingenting är äckligt eller farligt att äta. Vi sitter på våra stolar och njuter av vår mat, som snart är slut på alla tallrikar. Tillsammans dukar vi av och bestämmer oss för att gosa i soffan en stund. Bara njuta av att vara tillsammans.

Eftermiddagen går åt till lek, pusslande och sångstunder. Vi dansar tillsammans och kramas massor. Trötta som aldrig förr går vi sen till badrummet och mina tjejer gapar stort när jag borstar deras tänder. De vet att om det inte görs så blir tänderna dåliga.

De kryper ner i sina sängar och jag läser inte bara en, utan två sagor för dem innan jag kysser dem god natt och talar om för dem att de är det bästa jag har och att jag älskar dem mer än något annat i denna värld. Med ett leende på läpparna sover de sedan gott i sina sängar hela natten.

Kram från en mamma som drömmer sig bort efter en tung dag.

En liten honungstjuv som är så stolt över att hon numera kan få upp burken själv och ta så mycket hon vill. Man får verkligen hålla koll på henne numera!

Den lilla honungsälskaren sover nu tillsammans med sin syster och det ”enda” som hörs i huset är de numera välkända vuvzelas. Snacka om att det är det alla kommer att minnas från detta Fotbolls VM! Ett ord som jag tror att inte många kunde för en vecka sedan? Jag störs inte så mycket av dem, men jag tycker heller inte att det låter så kul.

I morgon kommer ett helvete att bryta ut! Jag har fått veta att jag tydligen är mer PMS:ig än vad jag själv trodde. Raffa och jag har det som regel väldigt bra ihop. Jag är ofta väldigt stolt över att vi fixar vårt liv tillsammans som innehållit ganska många tuffa tider. Tyvärr är det dock så att när vi krisar så gör vi det ordentligt. Det finns liksom inga normaltjafs hemma hos oss, utan här blir det total katastrof när det väl sker. Papper för skilsmässa har varit signerade, så långt har det gått!

För några veckor sedan kom Anna och hade analyserat våra stora gräl, något hon ofta blir ganska involverad i eftersom jag är en lipsill som har svårt att hålla masken. Hon hade räknat lite bakåt och insett att våra fyra senast kriser alltid inträffat under mina PMS dagar. När jag nu fått fundera lite på saken så inser jag att Raffa nog alltid gör samma saker, men de saker han gör som stör mig, det stör mig bara när jag har PMS. Jag tål ingenting när den där dagen kommer, och i morgon kommer den.

Nu har vi förberett oss för detta. Raffa har lovat att uppföra sig exemplariskt och jag har lovat att räkna till minst 30 innan jag över huvudtaget skaffar mig en åsikt. Jag känner redan idag att det är på väg, för just nu tycker jag allt är fel och vill ge upp det mesta. Jag har nog aldrig varit tjockare än vad jag är idag, och huset har aldrig varit tråkigare än vad det är nu. Jag vill inte sova och jag vill inte vara vaken. Inte kan jag fota och inte vill jag heller. Hur är det möjligt att dessa hormoner tar över så fullständigt?

Kram Åsa

Ni brukar då och då få höra att jag blir rasande när jag inte anser mig kunna fotografera ordentligt. Nu ska ni få höra det motsatta! Idag har jag haft en perfekt fotodag! Det är nästan så att jag kan säga att jag är nöjd med alla bilder som jag tagit idag. Det gäller att aldrig ge upp, och framför allt, att aldrig sluta tro på att man fixar det som man har som målsättning. Jag har bestämt mig för att lyckas! Jag har lovat mig själv att en dag kunna ta beställningar inom fotografering. Inte för att jag har något mål att försörja mig på det, utan för att det är så vansinnigt roligt! Jag tänker inte ge mig förrän jag är där. Så enkelt är det. På vägen dit kommer jag säkert slita mitt hår många gånger, och jag kommer förmodligen fundera på att kasta kameran ett antal gånger, men jag ska också ha skoj på vägen dit.

Idag har jag för första gången varit med i Fotosöndag med en bild. Det är så givande att vara med i dessa olika utmaningarna, och jag lär känna så många andra fotointresserade människor. De ger mig inspiration och många kommer med riktigt bra tips på hur man kan förbättra sig. Vissa dagar funderar jag på om jag är för dålig för att hänga på dessa sidor, där bilder visas upp. Jag får för mig att andra tänker – Varför lägger hon upp bilder, hon som är så amatörmässig? Men det är ju när jag pressar mig själv att visa upp mina bilder som jag anstränger mig extra mycket. Det är för de bilderna jag gör det lilla extra. Hade jag inte haft dessa utmaningar så kanske jag aldrig hade gått framåt.

Nu hoppas jag på fler bra fotodagar!

Jag kan inte låta bli att lägga mig i denna diskussion. Jag tycker inte att det är så förfärligt. Jag anser att det är helt naturlig, och jag tror att många kanske håller med mig, bara vi tar ett annat yrke!

En undersköterska som får en dotter/son som sedan också blir undersköterska säger vi inget om. Att Raffa blev kyltekniker precis som sin far, och startade sitt första företag efter att ha jobbat några år med sin pappa anses helt normalt. När ett barn går i sina föräldrars fotspår är det helt naturligt så länge inte yrket är inom mode, sång, teater eller andra officiella sammanhang. Pernilla Wahlgren får ta enormt mycket skit för att hennes barn, främst Benjamin, idag uppträder på teatrar och på TV. Varför? Har man sett Benjamin så ser man att han älskar det och är superbegåvad för att vara så ung. Givetvis får han ett intresse av yrket efter att ha varit med sin mamma på hennes jobb. Precis på samma sätt som mina tjejer kanske blir ekonomer efter att ha  hängt på mitt kontor och lärt sig gilla att kopiera, skriva post it lappar och skicka fax.

Min systerson Pontus hade redan vid väldigt tidig ålder ett tekniskt intresse. Pontus pappa jobbade några år för oss och monterade värmepumpar.  Vid flera tillfällen tog hans pappa med sig gamla pumpar hem som Pontus lekte med. Han skruvade och fixade med dessa pumpar och berättade glatt att när han blev stor skulle han också montera värmepumpar. Detta anses väldigt gulligt och ingen reagerar.

I Chloes fall är det nog fullt normalt att vara modeintresserad. Hon har varit med sin mamma från födseln bland de stora modehusen och det är väl inte så konstigt att det blir hennes intresse? Att hon sedan som 11 åring redan har en svindyr garderob är ju egentligen inte heller så konstigt. Vem tror på allvar att hennes mamma betalat fullpris på kläderna? Dessutom går det bra för Natalie Schuterman vilket gör att hon också har råd att handla och det är ju så livet ser ut!

Jag tycker givetvis att det är viktigt att barn får vara barn med allt vad det innebär. De ska leka och bli smutsiga, men vad vet vi om hur Chloe har det hemma? Nu var hon uppklädd och fin, men vilken mamma hade inte klätt upp sitt barn för att vara med på TV? Jag hade helt klart sett till att mina barn var extra fina om vi skulle vara på TV, och om pengarna fanns hade det kanske varit i dyra kläder.

Det finns en del som man kan reagera på, men jag tycker samtidigt att vi får sluta att vara å hårda mot de mammor som har barn som går i deras fotspår. Så länge vi tycker det är normalt att bli undersköterska, kyltekniker eller affärsbiträder för att våra föräldrar var det, så är det även normalt att en sångerska får en son som är intresserad av musik.

Vad tycker ni?

Gårdagens avsnitt av Desperate Housewifes var av det mindre trevliga slaget. För Er som inte ser det så handlade det om en pojke vars far lämnade familjen och där mamman söp och ideligen talade om för pojken att han var ett misstag som hon önskar att hon hade sluppit. Pojken växer upp med detta och blir sedan kvinnomördare, där han även slutligen mördar sin mamma. Normalt får man sitta och skratta när man ser på DH, men igår rann bara tårarna.

När jag sedan skulle lägga mig, läser jag ett reportage i nya Amelia, om en tjej som från 5 års ålder systematiskt blir sexuellt utnyttjad av sin mamma, styvfar, morfar, farmor, farfar och övriga pedofiler som mamman bjuder till deras hem. Åter igen rann tårarna, men här växte även min ilska. Hur faan är det möjligt som mamma att utsätta sina barn för detta? När jag ser denna 5 åring framför mig och vad hon utsattes för vill jag bara skaka hårt på huvudet för att slippa se bilden. Jag ser mina egna döttrar framför mig och hela mitt hjärta blöder.

Jag inser att jag är en sån som är för dödsstraff. Människor som är så sjuka i huvudet ska inte få leva. Alla jordens barn måste skyddas mot dessa monster. Det får inte ske. När man hamnar i en diskussion om detta med dödsstraff så finns det alltid någon som menar att det inte får finnas, pga att de undrar vem som skulle ha makten att döda någon annan? Sorry för hårda ord, men jag ställer gladeligen upp på att skjuta en mamma som tillåter att hela släkten utnyttjar sin 5 åriga dotter sexuellt. Som dessutom tvingar detta barn att utföra sexuella handlingar på henne själv. Som låter främmande män ”leka fritt” med hennes barn. Mitt enda problem med att skjuta en sån människa skulle väl vara att hon inte får lida nog ( och att jag inte vill se blod).

Mamman i ovan fall har idag dömts till 12 års fängelse. Vad är det? I tolv år ska hon bo på ett fängelse där hon får mat, arbetsuppgifter, vårda sin hygien och förmodligen skaffa sig lite nya vänner. Om 12 år är hon ute och fri igen. Fri att kanske hitta något nytt barn som kan tillfredsställa henne.

Samtidigt ska hennes dotter kämpa med att läka sig själv. Lära sig att inse att det inte är normalt att tvingas utföra oralsex med sin morfar. Läka de tarmproblem hon idag har pga det anala våldet hon blev utsatt för. Hon är straffad för resten av sitt liv.

Fy, jag gråter bara av att skriva detta, men vi får inte blunda för vad som tyvärr sker i vår värld. Låt våra barn vara det absolut bästa vi gjort. Små vackra individer som vi har ansvar för. Ansvar för att de får ett underbart liv, där ingen vuxen kan våldföra sig på dem.

Åsa

Denna enorma Ask ( tror jag det är ?) står på vår baksida av huset och jag drömmer om att sätta en gunga i den nedersta grenen. Även på den som är längst ner så är det väldigt högt och trädet står även i en backe, vilket gör att det känns ännu högre. Om jag lyckas hänga upp en stor gunga där ( Raffa får stå på stegen, inte jag!) så skulle det vara underbart att gunga där. Det får bli ett väldigt långt rep, och det kommer bli en härlig känsla av höjd när man sätter fart på gungan.

I eftermiddag sprack mitt tålamod som ensam förälder i huset! Jag vill ha hem min man NU! Väldigt mycket går bra, men det tär verkligen på krafterna att ta allt ansvar själv. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen, alla ensamstående föräldrar förtjänar den största guldstjärnan i världen för det jobb de gör .

Jag skulle ge mig på att koppla in spisen och det gick åt pipsvängen. Jag är inte den som drar mig för att lösa saker själv, men detta var visst mer än jag klarade av. Jag hittade de fyra små sladdarna som skulle anslutas och såg även vilken färg som skulle på vilken plats, men inte startade spisen för det. Tog en bild av det jag gjorde och skickade till en av våra tidigare anställda och han messade tillbaka att det såg bra ut. Tyvärr dog ALL el i huset när jag hade kopplat färdigt, så tydligen hade jag gjort något galet. Bytte alla proppar och kollad alla säkringar men inget hjälpte. Ringde åter till Erik och fick då höra att jag förmodligen brutit jordfelsbrytaren. Ner till källaren och in i det som jag kallar spindelrummet. Med en liten ficklampa hittade jag den brytaren som jag skulle trycka på för att få igång allt igen. När den då hoppar igång så kör min centraldammsugare igång, och den sitter precis där jag stod på en stol. Jag blev så rädd att jag både for ner från stolen och höll på att kissa på mig!

Nu skiter jag i spisen! Vi får äta ugns- och Micromat några i morgon också och sen får Raffa fixa det. Eller så skickar jag en av killarna hem till oss i morgon för att lösa det. Jag ger upp!

Emilia har skaffat sig en väldigt kaxig attityd och den köper jag inte. Allt är NEJ och svarta blickar på mig. Inget passar fröken. Den andra lilla ungen är i bryt-ihop-och-gråt-hela-tiden-fasen. Jag tror minsann hon gråter ca 37 gånger om dagen. För ALLT!

Nä du Raffa, nu är du hjärtligt välkommen hem. Eller så byter vi. Jag kan gott tänka mig att sitta fast i Polen några dagar nu. Jag kan ju säga Hej, Tack och kaffe på polska så det ordnar sig nog. Dessutom kan jag sjunga ”Ja må hon leva” på Polska så jag kanske kan bli gatumusikant och tjäna ihop till hotellboende!

Kram Åsa

Idag hittar ni en intervju med mig på Loppi.se

God afton mina vänner. Här hemma har lugnet åter infunnit sig efter en härlig eftermiddag som innehöll sång, dans och matlagning. Jag och tjejerna spelade Melodifestival låtar medans vi lagade kvällens middag och vi både dansade och sjöng. Just vid sådana tillfällen känner jag mig väldigt lugn, harmonisk och lycklig. Jag hann tänka att så här vill jag ha det varje dag, men så funderade jag vidare på hur jag skulle fixa det? Ska jag bli sångerska kanske så att jag får sjunga varje dag? Dags att söka till Idol kanske? Näe, hade ni hört mig sjunga så hade ni vänligen men bestämt avrått mig från att ställa mig i den kön.

Kanske det är i köket jag ska vara då? Jag är ju utbildad kock från början, och jag älskar att laga mat. Grejen är bara det att jag älskar att stå och småpilla med min mat. Kasta i lite vad jag vill, i ett lugnt och skönt tempo. Kanske smutta på lite vin undertiden. Efter ca 12 år i Restaurangbranschen så kan jag intyga att det inte är så det ser ut i ett kök. Lugn och ro existerar inte!

Så då återstår att bli hemmafru! Då kan man laga mat i lugn och ro med sina barn och sjunga samtidigt. Problemet med det är väl den ekonomiska biten. Raffa tjänar inte nog för att försörja oss båda. Paul Anka är visserligen ledig nu, men exfru Anka har ju lovat att skinna honom innan hon är klar med honom så det är väl ingen idè att byta till honom.

Efter mycket tänkande får jag inse att jag ska NJUTA för fullt de dagar då jag har tid och sinnesro att få denna stund i köket med mina barn. Lägga denna timme i en fin plast i mitt hjärta och minnas dem med glädje! En dag, när jag sitter i min gungstol med stickningen i knät, kan jag plocka fram dessa minnen och bli varm i hjärtat när jag tänker på hur mysigt vi hade det. Fram tills dess måste jag bli bättre på att ta mig tiden…..

Kram Åsa

Nu har jag snart varit rökfri i två veckor, och nu är det dags för steg 2 i min strävan om ett bättre liv.  Nu ska kroppen trimmas och ca 8 kg ska väck! Dessa kilon ska i huvudsak plockas från mage, rumpa och haka. Jag var nyss inne på mitt gyms hemsida och kollade över deras pass för att hitta vilka tider som passar mig. Det är inte helt lätt att få till med tanke på att det nästan alltid är jag som hämtar och lämnar på dagis, och där i mellan har fullt upp med att hinna med mitt jobb ,men jag SKA hitta tider som funkar. Jag kan redan nu säga att jag är värdelös på att komma hem från jobbet, för att så åka tillbaka när tjejerna sover. Det håller ALDRIG, och då vill jag heller inte utmana ödet att tänka i dom banorna.

I morgon är det spinning/core kl 12.00 och det skulle kunna funka. ”Lunchen” blir lite lång men då får jag jobba extra snabbt när jag är där. På lördagar har de också ett pass kl 15.00 som jag tycker är en perfekt tid. Man har hunnit göra något på dagen, och man hinner lagom bli klar för att göra något på kvällen. Tjejerna tjatar dessutom på att vi ska åka till ”gymdagiset”, så jag är ju bara dum om jag inte nyttjar det.

Ser på Gymnasiums Hemsida att de ska börja med Hot Yoga i mars. Det har jag hört massor om och det ska bli så kul att få testa det. Det måste vara oerhört effektivt. Yoga i sig är bland det tuffaste jag tränat och ska man dessutom göra det i värme….

Någon av Er som provat på Hot Yoga? Är det att rekommendera?

Det var glada miner i soffan en kort stund innan hela högen somnade tätt ihop.

Den vanliga fredagsbuffèn har varit uppdukad och vi bänkade oss framför Let`s Dance. Innan halva programmet var klart sov hela min familj i en hög i soffan och sedan dess har det varit tyst i huset. Det var nog lika bra det för mitt humör är åt helvete just nu.

En del av Er minns säkert hur jag var jätte duktig som slutade att röka i höstas? Sanningen är att jag misslyckades! Redan första helgen gjorde jag det dumma misstaget att tro att jag kunde ta en cigarett när det var helg, och efter ett par veckor var det visst helg dygnet runt hemma hos mig. Nu är jag på gång igen och denna gång ska jag INTE misslyckas. Jag vet att jag kan bli av med skiten och nu ska jag kämpa. Nu är det slut på ångest och dåligt samvete.

Denna gång ska jag inse att det är ALDRIG MER som gäller. Jag vet ju att det inte funkar. För mig är det på eller av, svart eller vitt, och upp eller ner. Jag använder inga hjälpmedel, men varje gång suget kommer som värst säger jag högt för mig själv: Å vilken tur jag har som inte är någon rökare! Jag går runt och peppar mig själv. Belöningen efter fyra rökfria dagar har än så länge varit att jag får väldigt många mer pussar här hemma. Undrar just hur länge det håller i sig med tanke på mitt humör?

Tyvärr är det ju så att vi rökare ( men snart inte jag) tror att livet går under om vi inte röker. Just nu anser jag att mitt liv är extra tråkigt, och att det är väldigt synd om mig. Så korkade är vi rökare! Vi tror att vi inte längre kan prata i telefon, och vi tror absolut inte att man kan dricka vin längre. Hur dricker man vin om man inte går ut och röker då och då?

Värst är det när man har ätit upp en middag. Då sätter eftermatenciggsuget i gång som värst. Konstigt egentligen att man säger att man går upp i vikt av att sluta röka, för jag är nästan villig att sluta äta bara för att slippa sugen som kommer när jag ätit upp maten. Å andra sidan åker det ner en och annan godisbit istället för cigaretterna.

I fyra dagar har jag klarat mig utan de stinkande, dyra, farliga och otrevliga cigaretterna. Nu ser jag fram emot resten av mitt liv som icke rökare. Önskar bara att vi kunde hoppa fram ett år i tiden så att jag inte behövde tänka på dem var 10:e sekund!

Kram Åsa,  som luktar gott men är lite sur!

 Högen med sedlar är utländska och inte värda mycket i svenska pengar.

Jag roade mig i kväll med att titta på Lyxfällan, och jag kan inte låta bli att debattera detta! Jag blir lika förundrad varje gång jag tittar på detta program, och jag undrar varje gång hur vissa människor är funtade? Såg ni det i kväll? Det var ett par där mannen roade sig med pokerspel på nätet, och killarna från Lyxfällan fick ihop hans totala kostnad för dessa spel till närmare 500 000 kr. Alltså en halv miljon!

Vad som gör mig mest förundrad är att det bredvid står en flickvän/fru, eller vid andra tillfällen en pojkvän/make, och ser ut som ett frågetecken? De har ingen aning om detta. De vet inte hur mycket pengar den andre har gjort av med som den inte vet? Hur är det möjligt? Pratar man inte med varandra? Är man totalt blind över vad man har för kostnader i sin familj?

Jag kan förstå att man tar mindre krediter som slutligen blir lite större och att partnern inte ser detta, men i de fall de visar på Lyxfällan så handlar det ofta om enorma pengar. Pengar som enligt mig borde vara omöjliga att dölja.

För några dagar sedan skrev jag här att jag var så nära att klicka hem en Nikon D90 på kredit, men blev stoppad i sista sekunden. Anledningen till att jag blev stoppad är ju för att jag var ärlig om vad jag tänkte göra. Jag skulle nog väldigt enkelt kunna klicka hem min drömkamera utan att Raffa märkte det, och jag skulle säkert kunna betala av en 500 kr varje månad utan att han insåg det, men är det så man vill leva? Jag kan väl också tycka att det är lite mer normalt att Raffa inte ser att jag har en kredit som jag betalar av bakom ryggen på honom på 500 kr, men i fallet idag på Lyxfällan handlade det om att de gick back 20 000 kr varje månad bara på hans spelande, och hon visste inte det? Jag är ledsen, men när jag hör det så tycker jag inte att det är den spelberoende som är dum, det är frågetecknet vid sidan av som är dum.

I en familj så delar man sin ekonomi med varandra. Man diskuterar inköp tillsammans och man fattar beslut tillsammans. Bägge parter BÖR betala räkningar tillsammans för bägge två ska vara insatta i den gemensamma ekonomin, dels för att ovanstående aldrig ska kunna hända, och dels för att man inte ska hamna i en beroendesituation. Är någon hemmavarande med barn under flertal år, så ska det kompenseras genom pensionspar eller andra liknande sparanden för att den som inte kan intjäna kapital ska bli lidande. Se över din ekonomi och var noga med att vara delaktig. Tänk inte att det alltid är NI, och ha även i baktanke att din partner kan förolyckas. Man bör inte sätta sig i en situation där man står helt handfallen om sin partner går bort, för framtiden vet vi inget om.

Se till att DU har kontroll över dina pengar!