Archive for the ‘Min tankar’ Category

Min plan är att ha armar som dessa tjejer till sommaren!

Nu har jag snart varit rökfri i två veckor, och nu är det dags för steg 2 i min strävan om ett bättre liv.  Nu ska kroppen trimmas och ca 8 kg ska väck! Dessa kilon ska i huvudsak plockas från mage, rumpa och haka. Jag var nyss inne på mitt gyms hemsida och kollade över deras pass för att hitta vilka tider som passar mig. Det är inte helt lätt att få till med tanke på att det nästan alltid är jag som hämtar och lämnar på dagis, och där i mellan har fullt upp med att hinna med mitt jobb ,men jag SKA hitta tider som funkar. Jag kan redan nu säga att jag är värdelös på att komma hem från jobbet, för att så åka tillbaka när tjejerna sover. Det håller ALDRIG, och då vill jag heller inte utmana ödet att tänka i dom banorna.

I morgon är det spinning/core kl 12.00 och det skulle kunna funka. ”Lunchen” blir lite lång men då får jag jobba extra snabbt när jag är där. På lördagar har de också ett pass kl 15.00 som jag tycker är en perfekt tid. Man har hunnit göra något på dagen, och man hinner lagom bli klar för att göra något på kvällen. Tjejerna tjatar dessutom på att vi ska åka till ”gymdagiset”, så jag är ju bara dum om jag inte nyttjar det.

Ser på Gymnasiums Hemsida att de ska börja med Hot Yoga i mars. Det har jag hört massor om och det ska bli så kul att få testa det. Det måste vara oerhört effektivt. Yoga i sig är bland det tuffaste jag tränat och ska man dessutom göra det i värme….

Någon av Er som provat på Hot Yoga? Är det att rekommendera?

Det var glada miner i soffan en kort stund innan hela högen somnade tätt ihop.

Den vanliga fredagsbuffèn har varit uppdukad och vi bänkade oss framför Let`s Dance. Innan halva programmet var klart sov hela min familj i en hög i soffan och sedan dess har det varit tyst i huset. Det var nog lika bra det för mitt humör är åt helvete just nu.

En del av Er minns säkert hur jag var jätte duktig som slutade att röka i höstas? Sanningen är att jag misslyckades! Redan första helgen gjorde jag det dumma misstaget att tro att jag kunde ta en cigarett när det var helg, och efter ett par veckor var det visst helg dygnet runt hemma hos mig. Nu är jag på gång igen och denna gång ska jag INTE misslyckas. Jag vet att jag kan bli av med skiten och nu ska jag kämpa. Nu är det slut på ångest och dåligt samvete.

Denna gång ska jag inse att det är ALDRIG MER som gäller. Jag vet ju att det inte funkar. För mig är det på eller av, svart eller vitt, och upp eller ner. Jag använder inga hjälpmedel, men varje gång suget kommer som värst säger jag högt för mig själv: Å vilken tur jag har som inte är någon rökare! Jag går runt och peppar mig själv. Belöningen efter fyra rökfria dagar har än så länge varit att jag får väldigt många mer pussar här hemma. Undrar just hur länge det håller i sig med tanke på mitt humör?

Tyvärr är det ju så att vi rökare ( men snart inte jag) tror att livet går under om vi inte röker. Just nu anser jag att mitt liv är extra tråkigt, och att det är väldigt synd om mig. Så korkade är vi rökare! Vi tror att vi inte längre kan prata i telefon, och vi tror absolut inte att man kan dricka vin längre. Hur dricker man vin om man inte går ut och röker då och då?

Värst är det när man har ätit upp en middag. Då sätter eftermatenciggsuget i gång som värst. Konstigt egentligen att man säger att man går upp i vikt av att sluta röka, för jag är nästan villig att sluta äta bara för att slippa sugen som kommer när jag ätit upp maten. Å andra sidan åker det ner en och annan godisbit istället för cigaretterna.

I fyra dagar har jag klarat mig utan de stinkande, dyra, farliga och otrevliga cigaretterna. Nu ser jag fram emot resten av mitt liv som icke rökare. Önskar bara att vi kunde hoppa fram ett år i tiden så att jag inte behövde tänka på dem var 10:e sekund!

Kram Åsa,  som luktar gott men är lite sur!

 Högen med sedlar är utländska och inte värda mycket i svenska pengar.

Jag roade mig i kväll med att titta på Lyxfällan, och jag kan inte låta bli att debattera detta! Jag blir lika förundrad varje gång jag tittar på detta program, och jag undrar varje gång hur vissa människor är funtade? Såg ni det i kväll? Det var ett par där mannen roade sig med pokerspel på nätet, och killarna från Lyxfällan fick ihop hans totala kostnad för dessa spel till närmare 500 000 kr. Alltså en halv miljon!

Vad som gör mig mest förundrad är att det bredvid står en flickvän/fru, eller vid andra tillfällen en pojkvän/make, och ser ut som ett frågetecken? De har ingen aning om detta. De vet inte hur mycket pengar den andre har gjort av med som den inte vet? Hur är det möjligt? Pratar man inte med varandra? Är man totalt blind över vad man har för kostnader i sin familj?

Jag kan förstå att man tar mindre krediter som slutligen blir lite större och att partnern inte ser detta, men i de fall de visar på Lyxfällan så handlar det ofta om enorma pengar. Pengar som enligt mig borde vara omöjliga att dölja.

För några dagar sedan skrev jag här att jag var så nära att klicka hem en Nikon D90 på kredit, men blev stoppad i sista sekunden. Anledningen till att jag blev stoppad är ju för att jag var ärlig om vad jag tänkte göra. Jag skulle nog väldigt enkelt kunna klicka hem min drömkamera utan att Raffa märkte det, och jag skulle säkert kunna betala av en 500 kr varje månad utan att han insåg det, men är det så man vill leva? Jag kan väl också tycka att det är lite mer normalt att Raffa inte ser att jag har en kredit som jag betalar av bakom ryggen på honom på 500 kr, men i fallet idag på Lyxfällan handlade det om att de gick back 20 000 kr varje månad bara på hans spelande, och hon visste inte det? Jag är ledsen, men när jag hör det så tycker jag inte att det är den spelberoende som är dum, det är frågetecknet vid sidan av som är dum.

I en familj så delar man sin ekonomi med varandra. Man diskuterar inköp tillsammans och man fattar beslut tillsammans. Bägge parter BÖR betala räkningar tillsammans för bägge två ska vara insatta i den gemensamma ekonomin, dels för att ovanstående aldrig ska kunna hända, och dels för att man inte ska hamna i en beroendesituation. Är någon hemmavarande med barn under flertal år, så ska det kompenseras genom pensionspar eller andra liknande sparanden för att den som inte kan intjäna kapital ska bli lidande. Se över din ekonomi och var noga med att vara delaktig. Tänk inte att det alltid är NI, och ha även i baktanke att din partner kan förolyckas. Man bör inte sätta sig i en situation där man står helt handfallen om sin partner går bort, för framtiden vet vi inget om.

Se till att DU har kontroll över dina pengar!

 Jag har hört att det är viktigt att bilden som läggs i ett inlägg ska associera tydligt med det man väljer att skriva om. Eftersom jag är lite bitter, frustrerad och bläig idag, får väl detta kålhuvud representera min hjärna just nu!

Jag ber om ursäkt redan nu för att jag kommer att låta som ett bortskämt och gnälligt barn i detta inlägg, men det är just vad jag är idag och jag har lovat mig själv att min blogg ska vara ärligt rätt igenom. Ni får ta sanningen, även om den inte alltid är så rosaskimrande.

I flera timmar har jag tänkt att göra ett inlägg här på bloggen men har hela tiden stoppats vid att jag inte har någon bild att lägga upp. Jag håller helt med Sessan om att inlägg utan bilder är tråkiga ( oftast ) och det är inte så jag vill ha min blogg. Jag har fotot mängder av grejer men ingenting blir bra, och just idag när jag är gnällig och bortskämd, anser jag att det är för att jag inte har min älskade D90. Det är inte ett dugg fel på mig som fotograf utan enbart min kameras fel! Jag tänkte bl.a. visa Er de fina kulorna som nu glänser i mina vaser, men inte ens kulor klarar min kamera av att fota. Jag ser knappt själv vad det är jag tar kort på? Jag har ju dessutom köpt ett extra paket av dessa fina kulor som en av er ska få, men jag kan inte lägga upp en tävling när jag inte kan fota!

Igår satt jag och klickade hem en Nikon D90 och likt värsta lyxfällanbruden skulle jag ta den på avbetalning. I samma sekund som jag skulle genomföra köpet kom min kära make hem och stoppade mig. – Det blir ingen D90 förrän vi kan betala för den kontant! Dessutom fick jag höra att det gott duger med en D40 till mig. Just den där sista meningen skulle han inte ha sagt. Min hämnd ska bli att jag kräver att han spelar golf med dåliga golfbollar. Titleist Pro v1 är ett minne blott för maken!

Ok, nu var det färdig gnällt! Sluta var så grinig och bortskämd Wojtan. Du klarar dig fint med din D40 och i morgon tar du säkert jättefina bilder igen!

Nu ska jag fortsätta med min stora utmaning att fixa en blogg från grunden. Jag har kommit väldigt långt på vägen men det finns en hel del hinder. Just nu vill den inte vara på svenska och jag fattar inte heller det FTP program som jag har laddat ner. Bloggen jag bygger finns där ute i cyberspace, men adressen är lite konstig och jag ska som prio 1 nu sätta mig och lära mig hur man gör en förändring på denna adress. Ibland känner jag mig som värsta Einstein när jag håller på, och i nästa sekund undrar jag om kålhuvudet där uppe faktiskt är min hjärna

Ha en fortsatt trevlig kväll. Jag känner mig genast lite bättre nu när jag har skrivit av mig lite ♥

 Bild från artikel i senaste numret av Amelia!

I fredags köpte jag senaste numret av tidningen Amelia, och hittade ovan artikel som jag läste direkt. Den fick mig verkligen att tänka efter, och även om vi inte har det precis som paret ovan, så insåg jag att det är dags för lite förändring här hemma. Min dator har i huvudsak använts av tjejerna som har spelat “Häxan surtant”, och jag har lagt minimal med tid vid datorn. Istället har tiden gått till att PRATA med min man.

Det är väldigt lätt att man slutar att existera själv som person när man har två små barn. Alla dagar och minuter kretsar kring dessa barn och deras välbefinnande, och konstigt vore kanske annars. När man dessutom driver företag ihop, är det lätt att ytterligare tid går åt till att snacka jobb. Jag har tröttnat på att bara prata barn, jobb, räntor, värmepumpar och likviditet med min man. Jag vill få tid att prata om OSS. Den tiden tog jag mig i helgen.

Jag inser också att vi hamnat i en ganska ond cirkel här hemma. Jag sitter mycket vid datorn på kvällarna, och det skyller jag på att Raffa ändå bara ser på TV. Raffa å andra sidan ser väldigt mycket på TV( eller somnar), och det skyller han på att jag sitter ju ändå vid datorn. Mitt i allt glömmer man lätt att man måste säga till för att få tid för varandra. Jag har saknat den man som jag föll för för ca 9 år sedan, han som jag kunde prata om allt med. Vi satt ofta och pratade till långt in på natten om allt möjligt, men det händer nästan aldrig längre. Nu är man trött istället och vet att man ska upp tidigt och ta hand om barn.

När man sedan börjar bli lite bitter och ska ta tag i snacket, blir det väldigt lätt att man kommer i den anklagande fasen. Det är väldigt enkelt att man talar om hur saker ÄR istället för hur man UPPLEVER saker. Det gör att den andre ofta intag en lika aggressiv form och anklagar tillbaka hur den andre ÄR. Försök att få bort det, det leder ingenstans. Tala om för din man/fru hur du upplever saker. Då får den andre en chans att ändra sitt beteende eftersom man ofta inte vill att sin älskade ska må dåligt.

Alla människor är olika och det är viktigt att man får fram hur man själv upplever och mår i olika situationer. Saker som gör mig ledsen, kanske inte ens finns på världskartan för Raffa. Vi insåg efter helgen prat att vi måste börja prata till varandra på ett annat sätt. Vi måste även bli bättre på att ta oss tid för varandra. Hitta tillbaka till de människor vi var för 9 år sedan som var så förälskade. Vi har kommit långt i helgen och det har varit supertrevligt. Vi har fått prata ut om massor av saker, och jag känner att jag villig att ändra på en hel del här hemma för att få allt väldigt bra igen.

Det är sant att det tär mycket på en som person som småbarnsförälder och att man inte får sova hela nätter i genom sätter sina spår. Dock måste man inse att detta är en kort period som man inte får lov att glömma att njuta av. Man kanske måste acceptera att sätta sitt eget liv på paus en stund. Det får vara barnens tid nu och mitt kommer tillbaka förr eller senare. Under tiden får man göra det bästa av allt och se till att njuta av det man har. För fakta är ju ändå att jag har ett underbart liv!

 Med tanke på flaskan tycker jag att denna inbjudan passar mig perfekt

Mitt bland alla tråkiga räkningar idag låg en riktigt trevliga inbjudan. Till Rafael, i vanlig ordning! Att jag äger hälften av firman och dessutom är VD tycks gå de flesta förbi, och det är alltid Rafael som får alla roliga inbjudningar. De flesta inbjudningar eller andra event är också alltid gjorda för män, eftersom det är nästan bara män som jobbar med det vi gör. Höjdpunken för dessa träffar är att spela golf, och då kan ju jag i bästa fall hänga med och bära Raffas bag! Just på denna inbjudan valde jag att svara från min mail och skrev att jag gärna kommer, och att jag tar Rafael med mig!

Det tråkigaste med att driva företaget ihop är att vid de inbjudningarna som kommer, till Rafael, så är det oftast öppet för att han tar med sig någon från firman, och jag känner att om han tar med sig mig, så är jag bara hans fru som promt ska hänga honom i hasorna. Många inbjudningar är till fotboll- och hockeymatcher, vilket jag också tycker är kul och gärna hänger med på, men då är det ju bara grabbar där, förutom Raffa då som har frugan med sig. Jag har svårt att själv se mig som en kollega som är lika välkommen, vilket gör att jag oftast backar ur och låter honom gå med någon av montörerna istället. Tänk så bra om det kunde komma en inbjudan till SPA eller liknande! Jag får väl poängtera att detta är min känsla, inget som någon sagt rakt ut. 

Jag har ytterligare ett par timmars jobb framför mig och detta fick bli en liten jobbpaus. Nu ska jag snabbt ta tag i alla beställningar som jag ligger efter med.

Raffa, om du läser här så KRÄVER jag att få se Greys Anatomy i kväll, nu när jag har jobbat så hårt. Du får hoppa över Champions League idag! TV:n är min ikväll och det förtjänar jag!

Kram så länge!

Tar en liten paus från alla jobb och kollar vad som händer i världen på Aftonbladet, och möts åter igen av en artikel som får mig att undra vad det är för galet med vissa människor?

Jag blir alltid lika förundrad när det kommer liknade artiklar, för de kommer titt som tätt. Folk som känner sig lurade av konstiga försäljare och beklagar att de blivit blåsta på pengar. Visst, idioter som lurar folk ska sättas dit, men hur kan man vara så dum att gå på det? Hur kan man lägga upp 8 000 kr kontant, utan att få kvitto eller garanti, och ge det till en ”försäljare” som kliver innanför dörren? Tror man på fullaste allvar att det kan stämma?

Lika illa tycker jag det är med människor som gråter ut i tidningar om de höga mobilkostnader de får när de suttit och surfat på semestern i Thailand, eller vart de nu befinner sig. Vad förväntar man sig? Vet inte folk om att så snart du lämnar Sveriges gräns så tickar det på i rasande fart?

Varför gråter man ut i media när man köpt 6 skinnjackor, av en utlänsk man som knackade på dörren, för 40 000 kr, och det sen visar sig att det inte är skinnjackor? – Det stod på ettiketen att det var Armani! Hallå!!!!

Det som gör mig mest förundrad är att de vill visa sig i Media? Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag gjorde en så dum affär. Jag skulle under inga som helst vilkor vilja visa mitt ledsna ansikte i Aftonbladet och stå för min dumhet. Har jag fel eller? Jag förstår inte hur lite upplysta människor är idag, och hur mycket galet folk går på.

Mot lunchen……

I Billdal har vi hela fyra fullmånar just nu och det förklarar nog varför jag sov dåligt i natt!

Detta med att fotografera solnedgång och månen är något jag får träna på. När jag var ute med soporna såg jag den största månen, som låg vackert bakom både ljusa och mörka moln. Gick in och hämtade både kamera och stativ för att snabbt hinna träna lite. Ingen av bilderna blev jättebra och bilden ovan lägger jag in lite som ett skämt. Jag sov verkligen dåligt i natt och jag tror helt fullt på att många människor sover dåligt då det är fullmåne.

Det blev en lång arbetsdag och jag var inte hemma förrän efter 18 på kvällen. Tjejerna och jag har myst i Emilias säng och tittat på Teletubbies, helt klart ett konstigt barnprogram. Med risk för att låta gammal, så kan jag inte låta bli att säga att det var bättre förr! Drutten & Gena, Televinken och Dr Snuggles. Vad hette han förresten, clownen som cyklade runt och käkade banan och hade massor av bilder upphängda på en klädlina? Var det Manne eller?

Televinken var min favorit, helst den när han bygger ett rymdskepp av Anitas gamla dubbelsäng och ska åka till rymden. Den LP skivan har min mamma hemma och om inte syrran har lagt beslag på den ska jag nog norpa den nästa gång jag är där. Raffa plockade nyligen upp sin gamla LP spelare så den finns redan på plats. Bara tanken på att höra det där prasslande ljudet av att stiftet når platten gör mig glad.

Snart är det dags för Fru Anka för sista gången. Man kan inte låta bli att sitta som fastklistrad och titta. Jag måste dock erkänna att jag har bytt lite av mina åsikter om denna dam. Jag tycker inte längre att hon är så korkad som jag tyckte första gången.Hmmm, kanske jag sa för mycket nu? Jag ska se kvällens avsnitt, och sen återkommer jag med vad jag menar!

Berätta gärna vad som var ditt favoritprogram när du var liten? Några minnen?

Kram så länge ♥

Mina små stjärnor har lekt jättebra tillsammans hela eftermiddagen, så länge Leonie gjorde som Emilia ville!

Veckan avslutas med ett rent hem, där alla tvättkorgar är tomma och en sista maskin ligger i torktumlaren för vikning. Allt annat ligger tvättat och klart i sina garderober. Jag har valt att ha tre tvättkorgar, en för vitt, en för mörkt och en för färgat. På så sätt blir tvätten sorterad direkt. Köpte dessa på IKEA och när jag köpte dem fanns de bara i vitt och svart, så en vit får fungera även för den färgade tvätten. Såg dock på en bild på någon blogg att den numera även finns i rosa och det vore toppen att ha här hemma, så det står på önskelistan.

Emilia och jag avslutade tyvärr inte dagen som de bästa vännerna och det gör alltid ont i hjärtat. Vi två är lite för mycket födda i april bägge två, och hennes egenskaper att vara den som bestämmer och bli sur när hon inte får som hon vill, är nog tyvärr en egenskap hon fått från mig. När hon styr och ställer som värst med sin syster kan jag ibland bli rätt trött på att höra på henne. Hon bestämmer vart Leonie ska gå, vad hon får leka med, vilken bok hon får ha och vilket glas hon ska dricka ur. Leonie är ganska tålig och tycker nog att det är roligt att leka att hon är Emilias bebis, men det kommer en gräns även för henne. Den gränsen har Emilia väldigt svårt att se, och tyvärr slutar det ofta med tårar från bägge tjejerna. I ett sånt läge är det lätt för mig att bli arg på Emilia, även om jag vet att Leonie varit med på leken länge.

Svårast med att ha två barn är helt klart att vara rättvis mot dem och tillgodose två människor. Hur jag än vänder och vrider så känns det alltid som om någon blir utanför eller orättvist behandlad. Jag gör så gott jag kan, men helt klart så räcker jag inte alltid till.

Det är dags att avsluta dagen och denna vecka. En vecka som jag gärna lägger i arkivet. I morgon är det nya tag och nya mål som gäller. Vi har åter igen tuffa beslut att fatta på vårt företag och jag ska villigt erkänna att jag börjar bli väldigt less på diverse motgångar. Det sägs att det som inte dödar dig gör dig starkare, men jag börjar ledsna på dessa tester. Jag vet inte hur många motgångar till jag orkar med. Det brukar vara så att det kommer ett år då och då, när allt går väldigt fel och man får kämpa extra mycket. Efter ett sådant år brukar det komma ett “åka-räkmacka-år”. Jag bönar och ber för att 2010 blir ett sådant år och nyårsafton får gärna vara redan nästa helg!  

Sov gott ♥

Dessa jäkla hormoner vi kvinnor ska dras med. Jag sitter här på jobbet och gråter hela tiden. Ena sekunden längtar jag efter min familj och får ringa Raffa gråtandes och säga att jag vill att vi går hem ( vilket absolut inte går), i nästa sekund har jag kommit på att jag saknar pappa och att han faktiskt är död.

Jag hittar hela tiden nya förklaringar till att gråta. Nyss var det när jag öppnade posten och fick ett brev som inte var jättekul, men som man inte behöver gråta för. Jag bara gör det ändå. Alla låtar de spelar på radion får jag till att de är deppiga, även Lady Gaggas Pokerface är deppig idag!

Försvinn dumma hormoner. Jag vill SKRATTA!